JESU FÖDELSE - EN VERKAN AV DEN HELIGE ANDE

Referat av ett föredrag av Uwe Lemke hållet i Norrköping den 6 januari 1999.

Denna fråga har blivit till tankebry genom århundraden. Jungfrufödseln - en dogm som strider mot alla lagar. Begreppet "den helige Ande" gör det inte klarare. Anden är svår att förstå - det svåraste av treenigheten. De två första är lättare. Fadern och Sonen är mer konkreta, Anden har bara en symbol - en vit duva.

Att det är så svårt beror på att kristendomen inte är färdigutvecklad utan har en framtid. En läxa för kristenheten är att komma underfund med vad den helige Ande är. "Avlad av den helige Ande", som förekommer i credot , förkastas t.o.m. av en del teologer (liksom uppståndelsen och andra mirakler). Det står i strid med våra jordiska erfarenheter. Trossatsen med jungfrufödseln är en stötesten.

Den finns även i andra religioner, t.ex. hos kelterna: "En jungfru skall föda ett barn."

I Karnak, nuvarande Chartres, fick de kristna missionärerna se en madonnastaty, en jungfru. De kristna övertog henne: "Det är ju vår Maria".

I Egypten: Isis föder Horus. Här är det en projektion av en framtida händelse.

Men det finns flera motiv som komplicerar - och förklarar.

I bebådelseberättelsen enligt Luk.1 förekommer ett gudsnamn, som var mycket ovanligt, men inte okänt. Så här gick det till: Ängeln kommer och bebådar den purunga Maria, d.v.s. egentligen frågar han henne om hon vill vara med i Guds räddningsverk. Det är kristendomens väsen - inget våld, inte tvång. Ändå var det en chock för henne, när ängeln uppenbarade sig.

Nästa chock blir det för henne, när ängeln säger: "Du skall föda en son". Hon invänder: "Hur skall detta ske, Jag vet ju inte av någon man?"

Men den tredje chocken fick hon - och den var den största, vilket vi till en början inte anar - när ängeln säger: " Och han skall kallas Den Högstes son". Därmed rörde man vid ett mycket ömtåligt tema.

Judarna visste nämligen, att Jahve inte var den högste guden. Inte heller var Oden högst, han var ju tvungen att hämta vishet ur Mimers brunn, vilket visar att det fanns världssammanhang som stod högre än han.

Inte heller är Allah den högste guden (vi ska snart förstå varför), fastän det så frenetiskt påstås hela tiden. Såväl judarna som mohammedanerna (mera noggrant uttryckt: araberna) har ju Abraham som sin stamfader.

Och hos Abraham avslöjas hemligheten med den "högste guden".

Till Abraham kommer - efter att ha återvänt från ett segerrikt fälttåg - en präst för "Den Högste", Melkisedek (1 Mos. 14:18f). "Välsignad vare du, Abraham, och Gud som gett dig dina fiender i din hand". "Den Högstes präst" ger Abraham en kultisk handling - en måltid med bröd och vin - som sedan dess hålls i varje troende judisk familj på fredagskvällen, sabbatsaftonen, d.v.s. sedan 4000 år tillbaka!

Melkisedek är alltså inte en präst i Jahves tjänst utan "Den Högstes präst".

Vi anar inte vad som försiggick i den unga Marias själ, när ängeln uttalade detta hemlighetsfulla namn för henne. Judarna fick ju inte ha andra gudar vid sidan om Jahve, så löd första budordet. Jahve var deras "kontaktgud", till honom skulle de hålla sig, såsom skolbarnen till sin lärare. Om de gjorde så - så var löftet till dem - skulle Messias inkarnera hos dem och det skulle gå väl för dem.

Men Jahve var inte den Högste - han var en mångud. Månvärlden öppnade sig i och med Melkisedek, och genom springan skymtade den Högste gudens solrike.

Att Jahvereligionen är en månreligion går inte att ta miste på: Översteprästen har en månskära på huvudbonaden, man har ett månår (d.v.s.13 månader under ett solår) och fortplantningssfären spelade en oerhört stor roll i det sociala och religiösa livet.

Maria skulle nu medverka vid solreligionens födelse - och därmed bryta med sitt folk. Det var början till hennes egen "Apokalyps". Nio månader senare säger den urgamle Simeon i Jerusalem till henne: "Även genom ditt hjärta skall ett svärd gå."

Även skildringen av Jesu tillkomst i Matteusevangeliet är gåtfull. Varför vill Josef lämna sin trolovade, när hon befanns vara havande? En förklaring till det är att denne Josef inte bara var en privatperson. Han var - i hemlighet för att undgå den falske konung Herodes vrede - judarnas verklige konung. Han hade ett ansvar också gentemot sitt folk. Även han blev tillfrågad om han ville ingå i ett större sammanhang än det enbart judiska. Här stöter vi nu på den Helige Andes mysterium. I bägge fallen uttalas det att Jesusbarnet är "undfått av den helige Ande". Denne har inte till uppgift att leda ett enskilt folk utan - hela mänskligheten.

Kristi födelseprocess är oerhört komplicerad. Den var förberedd i 100-tals år i de andliga världarna. Men också på jorden, av människor som var djupt invigda i de kosmiska, mänskliga och jordiska mysterierna. De kunde p.g.a. sin invigning på ett medvetet sätt ta hand om eugeniken, blodsblandningen, i de olika släktleden som utgår från David. De kallades för "terapeuter" eller "esséer" och handlade ut ur den helige Andes sfär. Hos vanliga människor verkar den "helige Ande" på ett omedvetet sätt eller bokstavligen "i sömnen". Förr i världen rymdes den helige Ande inte i en människokropp, den var som käril för liten.

Men när vi upptäcker att kristendomen är en mänsklighetens religion, - Svenska kyrkan är för lågt siktad, och även andra inskränkta konfessioner - då närmar vi oss den helige Andes sfär. Vi är inte riktigt kristna förrän vi höjer oss över det nationella till det övermänskliga. I framtiden kommer den helige Ande att mer och mer erövras av medvetandet.

Skolningsvägen som Rudolf Steiner gav oss är ett första steg i den riktningen. Och där gäller: Ett framsteg på den vägen måste följas av tre på det moraliska området. Det finns många sorters andlighet, men inte alla är "heliga". Det är detsamma som: Till gagn för hela mänskligheten. Kriget i Mellanöstern och på många andra håll kommer att fortsätta, om man försöker åstadkomma fred genom att montera ihop den på något sätt. Den kan bara åstadkommas om vi höjer oss till det högsta gudomliga, till mänsklighetens solande. Varken Jahve eller Allah eller de gruppandar, som besjälar t.ex. konfessionella grupperingar, når upp till den sfären.